Stolt svensk

Stolt svensk

”Har ni haft några inbördeskrig på länge?” frågade min X-svärfar, den gamla sjörövaren, undersköterskan Rosa. ”Inte den här veckan” bubblade  Rosas svar ut, som bästa skratterapin. ”Men du ger mig också ett helvete”, sa hon och blinkade med ögat åt mig. ”Ingen större skillnad på att fly från Rwanda och gnälliga svenska pensionärer.”

”Hello, how are you?” Killen i kassan på Hemköp i Nacka är engelsman och skakar på huvudet åt frågan om folk ibland har problem med att hans språk. ”No, why should they?” sa han och ryckte på axlarna.

Jag menar, till för något år sedan var det bara på hipsterfik och i Applebutiker personal från tex Brooklyn blivit kär i en svensk, flyttat till  Västerås och fått jobb på Götgatan i Stockholm.

(Äntligen har Mälardalens PR-kupp om att vara nästgårds till Stockholm lyckats. När tågen går men jaja.)

Min fina kusin väntar barn med sin kärlek från Brasilien, plättlätt sökte han jobb här och ska lära sig svenska till jul. Om vi svenskar bara kan vara vänliga och sluta prata engelska med honom, ber han leende. Och betonar att här kan man fixa det, om man är beredd att jobba och ta seden dit man kommer. De som gnäller däremot, har inte här att göra.

På bilverkstan snackar mekanikerna och jag om lastbilar, Etiopien och Eritrera som de kommer ifrån. De skrattar åt att det inte är någon skillnad, det är bara politikerna som tror. ”Samma mat, samma bondförnuft. Vi har inte lärt oss att luras ännu.”

Rektorn, alla på föräldramötet crushar på henne. Eleverna också. Hon är max 35, med ett namn som om föräldrarna fötts i Mellanöstern. Kristen kurd muslim inget – jag har ingen aning. Hennes hjärta bankar högljutt utanpå den svinsnygga marinblå klänningen, klackarna klappar i korridoren och hon talar från djupet av verkligheten:

”Om era ungar är i skolan kan vi hjälpa dem. Med allt. Närvaro och studieresultat hänger ihop med framgång, fattar ni?  Kommer eleverna inte förlorar de sitt CSN, men vet ni en annan sak? Samhället kommunicerar, familjer kan även bli av med bostadsbidrag och flerbarnstillägg. Det gör ont”, sa hon som om hon både visste hur det kändes, och brydde sig. Och såg ut som om hon tävlar i Iron Woman varje helg.

”Håret” tänker jag, ”men det är väl iaf extensions? Hon borde bli stadsminister.”

Och i min spaning efter människorna i ett mindre PK-kränkt Sverige, det som ska bygga 6-7 nya städer, redo att ta sig an integrationen, röstar jag i kyrkovalet. På vad har jag ingen aning, trodde faktiskt jag gått ur kyrkan. Men MOT främlingsfientligheten. MOT det faktum att vi inte plötsligt kan säga nej till humanism, tolerans och människor på flykt, när vi själva byggt oss in i globaliteten.

Som man sår får man skörda.

Blir alldeles rörd över alla som plötsligt röstar. I det Östermalmskvarter där jag till min förvåning aldrig varit köar folk hela dagen.

Nej till diskriminering, främlingsfientlighet, skräckpropaganda och sånt skit. Aldrig har jag älskar Socialdemokraterna så. För att jag gillar människor. Var än de kommer ifrån.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

femton + 9 =