Redo för Hemmet?

När man väl blir så gammal att man blir inlagd på hemmet, kommer vi aldrig tröttna på sällskapet, har Maria Magica Ernestam och jag en gång bestämt. Varje morgon är det bara att stoppa in löständerna och hälsa artigt som om vi aldrig setts förut. Skruva upp hörapparaten, kroka käppen i närmaste vårdbiträde och åka snålskjuts till dagrummet på en ängels tålamod, le ditt bästa plastikopererade Jokernleende och prata för allt de sinnen du har kvar bär. Sannolikheten att folk runtom kring ser, hör eller minns dig eller det du har på hjärtat är befriande liten. Magica och jag har till och med sett fram emot den dagen. Räknat ut vilka av våra manliga kollegor som kommer vandra runt i paletå och hatt, vilka som kommer nypa personalen i baken/charma stödstrumporna av dem, vilka av de kvinnliga som kommer slå sig fram till syltkakorna och vilka som förtjänar att bli åtminstone lite senila.

Tills nu. Tills Matzy, en gång hedersman i vårt hemliga litterära kvinnliga nätverk – skrev Hemmet. En skräckis på ålderdomshem. Det nya Hotel California – You can check in any time you like, but you can never leave skallrar som lösgommar i övergivna spottkoppar.

Vågar du läsa? Inte jag. Men när Eva Gedin på releasen frågade Mats vad som skrämmer honom mest svarade han rätt: Trump!

Den läskigaste clownen av alla.

Lina, Magica och Matzy på Norstedts release av Hemmet.

Be afraid, be very afraid.

Just saying.

Om du är rädd för Stephen King kommer du kissa på dig av skräck av Mats Strandberg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 × 1 =