Hej, minns du mig?

Camilla med blå bil och mage.

Det kom ett brev från Camilla. En gång skrev jag en bok, Allra hemskaste syster, som byggde på Shakspeares Kung Lear. Den utspelade sig i en modefamilj kanske inte helt olik en av våra största, och jag researchade under Stockholm Fashion Week.

Med skavsår och samma rosenblommiga kofta som idag, fast den 5 år senare har massa trivselhål och gör sig bäst hemma i jobbsoffan med snarkande hundar intill, stod jag i kö på Berns och kände mig otillräcklig. Under Fashion Week gör man som alla dagar i Paris – väljer skor långt innan man ens bemödar sig med vädret. Det har jag läst och förstått inte minst på min älskade kompis Stiellis überframgångsrika dotter Carins Insta parisinfourmonths (men det är i sig en underbar framgångssaga för en annan dag. Samma sak med Christina Stielli & Mia Törnbloms podd Självklart, men lyssna på den tills dess.)

Just det här med skor visade sig vara extra viktigt den här heta augustidagen. Mina var secondhand från Lisa Larsson och ursnygga, och flickkvinnan bakom mig, eller kanske framför hade eget skomärke.

Så gick åren, och i våras fick jag ett brev. Det var från Camilla, flickkvinnan med skorna, som har en historia att berätta. Den är skrämmande unik men tyvärr långt ifrån ovanlig. Men Camilla, söt som socker, stark som stål och seglivad som socker som bränts vill berätta för att hjälpa andra. Hon läser juridik, väntar sitt tredje barn med den ständigt pågående livsuppgiften att vara världens bästa mamma, yogar och är inte rädd.

Jag däremot blev yr i huvudet, höll på att svimma och fick ta flera pauser när hon berättade sin historia. Och när jag läser den behöver jag hålla den lika långt ifrån mig som trötta ögonen utan läsglasögon ändå kräver.

Hej Lina, kan du hjälpa mig? skrev Camilla. Jag behöver en medförfattare.

Klart jag kan! Annars vore jag bannemej en liten lort.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 − tio =